lördag 24 juni 2017

RE-cyber

söndag 17 april 2016

Långsamt uppvaknande



Hej blomsterfolk och andra vänner,Nu var det alldeles för längesen jag skrev. Nästan ett år. Går tiden så fort? Har snart fyra hela säsonger gått och är på väg tillbaka? 
Fick sådan ofantlig lust att skaka liv i min blomstervärld i cyberrymden igen. Kikar nyvaket och läser nyfiket på mina gamla inlägg för att kittla sinnena. Har jag något att förmedla? Är det någon som läser? 
Når jag en enda blomstersjäl är jag jätteglad. Jag tycker om mina bilder och jag tycker om mina ord. De båda är jag rätt upp och ner. Här och nu. Mer vilt än tamt många gånger. Inga direkta omskrivningar utan hur jag känner i skrivandets stund. Jag vill hejda mig från att snubbla på tanken kring grammatik. Jag vill flöda. Visst kan det bli syftningsfel, stavningsmisslyckande, påhittade ord, kommafel och andra fel. Men detta är ju min blogg och inget annat. Här får du ta del av mina blommor, mina arbeten, mina känslor, mitt sätt att se på min blomstrande omvärld och mina resor. Mina äventyr i stort och smått.
 Hur jag förhåller mig till och hur jag närmar mig juvelerna i naturen- blommorna, kvistarna, mossan, barken, skogen. Hur jag oftast förvildar det tama för att jag har svårt att låta bli. Hur jag älskar det som blivit över. Min förundran av det förgängliga.
Min rebelliska lust att bryta mönster. Våga tänka utanför mina gränser. Det fungerar ibland, då och då inte alls. Dock är det det roligt att försöka. Lära mig. Utmana mig och förmodligen andra i min blomstrande närhet. Nyttigt är det att misslyckas. För gud så tråkigt om allt blev operfekt perfekt redan från början ;) Jag behåller min nyfikenhet och mitt naiva skapande. 
Nu väcker jag mig själv sakta och försiktigt samtidigt som jag krattar bort löv från de vilande rabatterna. Tänker på att det är viktigt med ett långsamt uppvaknande. Trädgården får vakna i sin egen takt. Precis om jag. Måste ge mig tid och utrymme för att skriva när det känns i hela kroppen och pirrar i fingrar och knopp. 
Jag kommer dela med mig av lite gammalt- som fortfarande känns inspirerande och aktuellt- till att börja med. Ha en underbar söndag. Vi hörs snart igen/ Vårpirr och blomstervärme. Sanna

fredag 29 juli 2016

Rödklöver ett sommartips


För mig är rödklöver sommar. Sommaren är på riktig när de blommar. Då finns det bara barfotaliv och blomsterplockning för mig. Jag avgudar de små bollarna i dikeskanterna och på sommarängarna. Rödklövern förknippas med barndom och sommarminnen för oss allra flesta tror jag.


Jag är som humlorna- jag kan bara inte låta bli dem. Jag plockar och blandar vilt och vackert med annat som lockar på mina promenader längs med landsvägen med min fyrbenta vän. Nu när juli börjar närma sig slutet och augusti står på tröskeln är tonerna lite djupare. Lite brända av härligt sommarväder. Allt är gyllene som toner av guld och ädla stenar i mina ögon. Det känns alltid lite i hjärtat såhär års. Det här är min årstid.



Jag förundras av växlingarna i natur och trädgård. Hela tiden vill jag trycka på paus-knappen. NU måste tiden hejda sig en stund! Samtidigt som jag är nyfiken på vad som kommer härnäst, vad som väntar. Förväntan på nästa månad är en kittling och jag är pirrigt förälskad i JUNI JULI AUGUSTI. Ett som är säkert är att rödklövern följer mig hela vägen på sommarens blomsterväg. Hen blommar flitigt länge. Från juni till augusti.


Visste ni att rödklövern är ätbar och har hälsobringande effekter. Bra vid stress, trötthet och klimakteriebesvär. Förr i världen torkades blomman och maldes till mjöl då den är rik på mineraler, vitaminer och protein. Kor och hästar får beta härlig klöver så varför inte också vi. Humlor och bin festar på nektarn. Klövern är både vacker och nyttig. Blanda ner i sommarsalladen och kör ner en handfull i frukostsmoothies. 


Så plocka, torka och käka klöver är mitt sommartips. Klöverhuvuden är en alldeles utomordentlig liten goding i alla sommarens buketter. För slott och koja. För bröllop och familjemiddag.



Blomsterkärlek och sommarkraft
Sanna  

torsdag 28 juli 2016

Glöm inte bort tagetes. RE-cyber från 2013

onsdag 12 juni 2013


Tagetes


Kan tycka att det är en ganska bortglömd sommarblomma, tagetes. De har på senare år vunnit lite mark i mitt blomsterhjärta. Mest för att de finns en fin historia bakom.  


Min svärfar var helt tokig i tagetes. Han odlade lådvis, metervis-helt enkelt massvis- med tagetes från frö. Sedan blommade det tagetes hela somrarna både på västkusten och i storstaden. Från början kom min mans fars tagetesfrön från en manlig vän med ett otroligt odlingsintresse. Jag hade förmånen att få träffa denna man som mer eller mindre bodde fast på ön på västkusten. Son till en av öns gamla fiskare. Han hade det mest fantastiska hus, för mig var det drömhuset på min mans familjs sommarö. Litet, med massor av snickeriglädje, havsutsikt och en helt makalös liten trädgård. Den fullständigt prunkande på sommaren av allt möjligt, plus tagetes. Jag och mina tjejer stod ofta utanför hans hus och tittade genom grinden. Ibland blev vi inbjudna i det lilla sagohuset med de små fönsterna med de virkade gardinerna. Kändes alltid som att stiga in i en Astrid Lindgren-berättelse.  Farbror L hade förutom en härlig blomsterprakt en armada av de mest fantastiska modellbåtar. Detlajrika och perfekta, skapade med varsam hand. Vi har två stycken som min man fått vid några tillfällen som pojke. De tillhör våra skatter. Farbror L var ensam hela livet och när han gick bort tillföll det fina huset allmänna arvsfonden och auktionerades ut med möbler båtar och allt. Det är med sorg i mitt nostalgiska hjärta hur jag ser det förfalla sommar efter sommar. Trädgården är bortglömd och ledsen. Huset är inte alls i samma perfekta älskade skick. Så himla sorgligt. Om vi hade haft råd hade vi köpt det då. Bevarat husets lilla själ.



Tagetes intresset dog också ut med min svärfars bortgång. Så nu finns det inga historiska frön kvar längre. Ingen i min mans familj är trädgårds-eller odlingsroade. Det är lite synd att jag inte tänkte på att ta över tagetesodlandet. 


För visst går det att skapa en sagoträdgård med exotisk touch med tagates "en masse"!?


Denna fina utställningsträdgård med Indientema var superinspirerande. Färgstark tagetes gav verkligen varma kryddiga Indienkänslor. 



Riktig Flower-Power. Ringo Star invigde Herbert Smith Freehills garden till förmån för WaterAid Uk. 


Så nu i helgen har jag planterat gula fina tagetes i ett ärgat kopparkärl på landet. Med sköna chokladblommor som höjd. Kanske skapar jag en liten tagetesoas med våra Indienminnen och för att hedra tjejernas farfar med de gröna fingrarna. 



P.S Om man har problem med de söta rådjuren så plantera tagetes. De ratar dem. D.S

måndag 25 april 2016

Re-cyber Monday

onsdag 2 april 2014

Landskapsblomma


Uppland är mitt landskap. 


Vi uppläningar har en alldeles extra fin landskapsblomma.


Kungängslilja. Fritillaria meleagris. Till Sverige kom den med Olof Rudbeck d.ä på mitten av 1600-talet - som hade införskaffat sig den i Holland- och hamnade i Uppsala botaniska trädgård numer Linnéträdgården. Linné "upptäckte" lökväxten i Kungsängen utanför Uppsala på mitten av 1700-talet. Lite blomsterhistoria så här på morgonkvisten.


Jag kan sitta länge och vara helt uppslukad av blommans rutmönster. Vilket litet underverk. Det är som någon målat med tunn pensel varenda ruta för sig i finaste akvarellfärg. Melaagris betyder pärlhönefläckig och det är förstås en fin beskrivning. Jag tänker mer på ett vackert schackbräde. 


Jag blir alldeles yr. Naturen är makalös.




Hos oss frossar vi i krukor med kungsängsliljor. Det står sig i ett par veckor inomhus. Sedan åker mina lökar ner i en påse i källaren för att sedan få en plats någonstans i trädgården. De kan aldrig bli för många. 




En kruka kostar mellan 40-60 kronor. Billigt tycker jag för det blir ju till dubbel blomsterglädje och nästan evig sådan. De kommer tillbaka år efter år med sina rara beundransvärda klockor. 


Aha, en julblomma tänker ni. Ni vet ju vad jag tycker. Vårblomma. Just nu blommar mina sista sparade amaryllislökar. De blommade snabbare än tänkt, jag hade tänkt ha dem ute i mina krukor. Jag njuter av dem ändå i kombo med våra kungsängsliljor. 



Pytteliten och jättestor på en å samma gång. Gillar kontrasterna i färg och form. Känns exotiskt och färgstarkt.


Mitt kontorslandskap ändrar sig efter mina blomsterkänslor för stunden. Lekfullheten är alltid ett måste. Jag är inte mycket för det förutsägbara. Något måste störa och bryta av. Färg, form eller bara göra nytt av något som egentligen är något annat. Vaser med lagom stora öppningar blir fina ljusstakar med enkla ljusmanschetter. De i zinkfärgade är köpta från By Carima. De mässingsfärgade har jag fått av min sommarchef på Zetas. Tack Victoria.I tidigare inlägg har ni säkert annat turkosa, de är inköpta på Spiti i Moodgallerian.- som nu flyttar till S:t Eriksgatan. Manschetterna är användbara till både det ena och det andra. Fungerar superfint som blomsterstöd till solitärer i dina vaser. 



Givetvis snittar jag ner när andan faller på. En samling små medicinflaskor från Ångermanland (min mors landskap) fyllda med Upplands landskapsblomma är för mig en fin och känslosam blandning.


En juxtaposition. Pyk möter vårens första blomster.


Gifter man sig i kungslilje-tider är hen alldeles perfekt i den vilda operfekt- perfekta vårbuketten.  Konungens krona blir verkligen pricken-över-i:et med ranunklar, tulpaner, trädgårdsiris och martorn. Ljuvliga färger från rosa, lila till blågrått.  


 

Nu är de odlade krukorna på upphällningen i blomsterhandeln. Det blir att invänta höstens löksortiment för utplantering. Jag har haft en ljuvlig förvår med massor av dessa raringar. Nu väntas andra blomstertider. Jag tänker njuta och uppskatta varenda blomstersekund, minut, timme, dag, vecka. Ta varje blomma som den kommer.

Blomstervärme/Sanna

måndag 18 april 2016

Re-cyber Monday






fredag 26 juni 2015

Bärkvistar


Jag använder kvistar av alla möjliga de slag.




Nu passar jag på att nyttja kvistar som bär på kommande sommarfrukter. Krusbär. Blåbär. Päron. Äpple. Björnbär. 



En kvist med suraste gröna krusbärkart blir det finaste lilla blickfång man kan tänka sig. En lockelse om vad som kommer. En lite retning om hemkokt krusbärssaft med stänk av lime. En förnimmelse om doften av en nybakad smulpaj. Smaken av sommaren är det finaste som finns.


Det är klart att du skall vara lite försiktig och inte använda allt till dina vaser. Vi vill ju ha kvar lite till den där marmeladen också.



Men några försiktigt klippta kvistar från där det inte syns så tydligt. Jag tycker det är vansinnigt vackert med det där lilla som sticker ut. 



Det som oväntat överraskar dig i en galet härlig sommarbukett.




Det extra-som dignande bärkvistar- lyfter också den enklaste lilla sammansättningen av småblommor från kruka och trädgårdsland. Här får den rosa lilla krukrosen sällskap med både oregano och krusbär. Vet ni att kryddor i vas står hur länge som helst. Jag har oregano -både gulbladig och grön- i mängder i min trädgård. Jag plockar in buntvis och har i en byta vid spisen. Förutom den rustika charmen i just i ett slarvigt fång kryddor så är doften en härlig varm känsla av mattlagning i sydligare länder.  Det var förstås längesedan nu vi hyrde hus i Sydeuropa men minnena finns ju kvar.


Att ge sig ut på jakt i trädgården och i skogen är det allra bästa så här års. Jag blandar mer än gärna. Brokigt. Roligt. Oförväntat. Blåbärsriset är som vackrast nu med sina grön/röda kart. Vackert. Vackert. Så ofattbart förträffligt i buketter. Sagolikt vackert med ett knippe handplockade skira blåbärskvistar i en vas på bordet. 


Räds inte för att leka med grönt och blommigt från promenaden längs dikeskanten. Plocka alltid. Kom hem med den där slarviga drösen av växtlighet. Jag tror faktiskt det inte finns något som är ovackert just nu. 

Med önskan om sommar och blomsterkraft/ Sanna

söndag 17 april 2016

Långsamt uppvaknande



Hej blomsterfolk och andra vänner,Nu var det alldeles för längesen jag skrev. Nästan ett år. Går tiden så fort? Har snart fyra hela säsonger gått och är på väg tillbaka? 
Fick sådan ofantlig lust att skaka liv i min blomstervärld i cyberrymden igen. Kikar nyvaket och läser nyfiket på mina gamla inlägg för att kittla sinnena. Har jag något att förmedla? Är det någon som läser? 
Når jag en enda blomstersjäl är jag jätteglad. Jag tycker om mina bilder och jag tycker om mina ord. De båda är jag rätt upp och ner. Här och nu. Mer vilt än tamt många gånger. Inga direkta omskrivningar utan hur jag känner i skrivandets stund. Jag vill hejda mig från att snubbla på tanken kring grammatik. Jag vill flöda. Visst kan det bli syftningsfel, stavningsmisslyckande, påhittade ord, kommafel och andra fel. Men detta är ju min blogg och inget annat. Här får du ta del av mina blommor, mina arbeten, mina känslor, mitt sätt att se på min blomstrande omvärld och mina resor. Mina äventyr i stort och smått.
 Hur jag förhåller mig till och hur jag närmar mig juvelerna i naturen- blommorna, kvistarna, mossan, barken, skogen. Hur jag oftast förvildar det tama för att jag har svårt att låta bli. Hur jag älskar det som blivit över. Min förundran av det förgängliga.
Min rebelliska lust att bryta mönster. Våga tänka utanför mina gränser. Det fungerar ibland, då och då inte alls. Dock är det det roligt att försöka. Lära mig. Utmana mig och förmodligen andra i min blomstrande närhet. Nyttigt är det att misslyckas. För gud så tråkigt om allt blev operfekt perfekt redan från början ;) Jag behåller min nyfikenhet och mitt naiva skapande. 
Nu väcker jag mig själv sakta och försiktigt samtidigt som jag krattar bort löv från de vilande rabatterna. Tänker på att det är viktigt med ett långsamt uppvaknande. Trädgården får vakna i sin egen takt. Precis om jag. Måste ge mig tid och utrymme för att skriva när det känns i hela kroppen och pirrar i fingrar och knopp. 
Jag kommer dela med mig av lite gammalt- som fortfarande känns inspirerande och aktuellt- till att börja med. Ha en underbar söndag. Vi hörs snart igen/ Vårpirr och blomstervärme. Sanna

söndag 7 juni 2015


Glöm mig inte



Mina drömmar om att få sätta mig ner och låta flödet komma utan att jag behöver anstränga mig har strålat med sin frånvaro. Våren har varit blomstrande men tidsfattig för annat som lockar mig.



I lördags fick jag plötsligt lite tid tillövers efter en urtrevlig studentmottagning för nära och kära.  Tänk att något så självklart som tid kan kännas så enormt lyxigt. Jag älskar den där tiden som känns som en present. 


Den finaste tiden jag kan få när det varit extremt galet omkring mig. 


Tog min kamera och smög ut till den överblivna trädgårdsfesten. Bord, omkullvälta stolar, vaser, små röda slattar kvar i läppstiftskyssta vinglas, tomma gröna ölflaskor, renskrapade tårtfat, hopknycklade servetter med svenska flaggan på,  en sked i gräset, flaggspelen i träden och flaggan! 



"Shit" vi glömde flaggan! Farfar hade inte varit nådig - inte pappa heller- om de vetat att flaggan inte hade halats klockan 9. 21 hours, sharp! Oj! den vajade långt efter solnedgång kan man ju säga. 



Det är något alldeles extra vackert med det där som känns lite övergivet. Det kvarlämnade. Känslan av skratt och intima samtal mellan småfolk & unga vuxna & äldre vuxna levde kvar där bland ensamma och lämnade förgätmigejblå fleecefiltar. En förnimmelse av det som varit förbaskat trevligt. 


 Fredagen var kvarglömd i vår trädgård där sommarvärmen hade bevarats långt in på småtimmarna av de där värmande filtarna. 


Jag tog tiden att sakta plocka upp. Njuta av lugnet att fota utan att någon förväntade sig att det skall gå undan. "Men mamma... nu!?...ta det fort då..."


Jag tycker det är himla underbart när jag får befinna mig helt ostörd i min bubbla. I mitt tillfälliga vakuum av egentid. 



För visst är en klassiskt vit såssnipa från Gustavsberg med citronmeliss, kvistar av krusbär, oregano, funkia och förgätmigej helt vansinnigt vackert!? 


Hur kunde jag missa detta när jag höll på -i dagarna 4-i denna blomstrande studenttid!? Hur väldigt fint det blir med det som finns i naturen och trädgården.



 Min trädgård har ropat på mig hela våren: Glöm mig inte!! Så har jag gjort det. Men tiden har lagts på annat. Zetas trädgård har tagit mycket av min 
vår-tid. Det har varit en mycket fin tid. Är fortfarande. Jag fullständigt älskar mina kunder. Ni som handlat av mig... TACK för handslagen, kramarna, den där handen på axeln - för er har varenda sekund varit en total blomstervärme. Tack för att jag har fått coacha er till balkong, altan och trädgård. Fått vara med att skapa just era kommande sommarkänslor. Ingen är den andra lik och jag växer och utmanas, lär mig av varje möte. 



Mina kollegor är fantastiska. Att beskriva det jag känner för många av dem är rent omöjligt. Jag har förmodligen fått vänner för livet - såhär mitt i livet. Vilken gåva. De kommer nog aldrig glömma mig. 

Jag glömmer aldrig Er som är här och läser mina nu väldigt sporadiska inlägg. Ger mig Er tid. Evinnerligt tacksam¨- för jag vill skriva. Inspirera. Peppa  mig själv och Er att allt  är möjligt i min värld. Ge Er mina ögonblick. 

Nu ska jag baka maränger med mina flickor. Jag har saknat att ge dem min tid också. 

Blomsterkärlek/ Sannna