lördag 30 juli 2011

Svåra händesler

Läst och tittat på nyheter. Pratat. Ändå är det fortfarande svårt att förstå att det som hände i Norge är på riktigt. Ogreppbart. När bilder strömmar ut ur tv-apparaten är det som en film. Som "nine/eleven". Ser det gång, på gång och förstår inte.- Är det på rikigt?

 Har befunnit mig nära Norge. Hamnen har varit full med båtar från Norge. När allt hände kändes det över hela ön.  Det var inte som vanligt. Flaggor på halvstång. Det var dämpat och det hölls tysta minuter för våra grannar. Tungt och sorgligt.



Blickade ut över havet påväg hem igår. Solens strålar glittrade som små stjärnor i havsytan. Som stjärnor på himmelen. Tänkte att de var de som miste livet som glimmade till en stund. Töntigt!? Möjligt. Stuntar i det. Jag känner med dem som förlorat sina nära. Det kom så nära. Jag har också tonårsbarn. Det värsta jag kan tänka mig är att förlora. Det här är ju så vansinnigt och så totalt onödigt. Illdåd. Vrede. Maktlöst.

 

Himmel. Hav. Blomsterhav. Blomstertröst.


Funderar på Yoko Onos fantastiska konstinstallation "Wish Tree". Vore kanske något för Utöya när det är dags att återvända.  Ett minnesträd. Ett "Hello and Goodbye Tree". Ett träd för hälsningar och minnesord. Till dem som miste livet. Ingen sista hälsning utan återkommande hälsningar i vackra band. Alltid. När man känner för det. Med vinden sprids orden vidare.
Hello and Goodbye. "You say goodbye I say hello"



Berlinpromenad. Ord-på-tråd längs med vattnet. Gillar tanken. Gillar orden.



Svåra händelser och ändå går det vidare. Men vi samtalar vidare om Norge. Viktigt. 

Ikväll är det fest. En av min systers bästa vänner har blivit frisk. Ung och tapper har hon kämpat och besegrat en sjukdom.  Nu vill hon bjuda alla sina vänner på en härlig fest för livet. Ikväll firar vi med henne och för henne. Livet! Funderingarna är många och de slår knut på varandra. På riktigt.  


Vattenbilder: S. Westien




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar