måndag 15 augusti 2011

Sextiotre

I juli, när jag fyllde år, fick jag en kokbok som verkligen tilltalar mig.






Skriven med en massa humor och långa meningar. Sköna bilder. Den var helrätt för mig. Nu hoppas jag att vardagsmaten blir mer lockande, att laga.





Annars kan jag ju bara sitta i vår lilla fina hörna i vårt kök och bläddra och skratta till vardags.






Eller så kan jag smygäta glass till vardags i min lilla svarta. Så himla trevligt. Tanken gillar jag. Och om det kommer oväntat besök är jag finklädd. Den här fantasin gillar jag!






Eller! Så kan jag baka med alla min juveler på. Vitt och rött och gult guld till vardags. Och stenar, ädla stenar. Glöm Inte det. Frost yourselves. Wow. Gyllne bakning det tror jag på. Det blir säkert extra urgott.






Eller förmodlingen så plockar jag. Något som måste plockas till vardags. Jag förtränger just de orden just nu. Nämner dem inte högt. För jag tror de flesta av er vet vad jag syftar på.






Nä mindre plock och skojigare vardag. Det får bli sextiotre härliga vardagsrecept. Skall laga alla, tar ju bara sextiotre dagar. Skall läsa varje recept med njutning i sextiotre dagar. Laga mat i den lilla svarta å mé massor av juveler. Det ska jag! Vardagsmålen blir roligare, gladare och godare.Så var det bestämt. Första höstmålet.





Återgår så länge till en favvobild i "Om jag var din hemmafru, eller hur man får en vardag att smaka som en lördag" skriven av Lotta Lundgren. Köp den. Ge bort den. Den är ett måste bland kokböckerna.





"Skördetid. Smaka på ordet! Är det inte ett ord som tigger om att få dra på sig sin ulltröja och längsta kjol och klampa omkring i naturen tills kinderna glöder? Plocka med sig bär och fallfrukt och mossa och gamla grenat att arrangera i lerkrus när man kommer hem. Köra på en fågel och begrava den. Tända upp i vedspisen och sörpla te ur en kopp som man håller med båda händerna medan blicken förlorat sig i fjärran. Skördetid Någonstans vid en sjö. Nej, nu tycker jag att vi pratar om någonting trevligare och äter upp våra mazariner. Allihop, varenda smula. Tack"


-Sanna

Iponefoto: Sanna Westien

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar