På sommaren plockar jag ständigt blomster.
Der kliar i mina blomsterfingrar när jag ser dem vaja i dikes kanten.
Kan inte låta bli dem, dikes blommorna.
Det blir alltid enkelt vackert.
Gör som jag alltid gjort sedan jag var mycket liten flicka. Plockar små buketter påvägen till brevlådan för att hämta morgontidningen.
Dagens blomsternytt. Varje dag.
I gamla ärvda vaser blir de vackra. De vilda dikes blommorna.
Nyanser av sommarviolett.
De vilda små fick sällskap av min mammas blommande hallon. De är så vackra.
Min inre lilla blomsterflicka tar jag väl hand om. Hon får leva fritt. Hon är en del av min skaparlust. Utan henne hade jag aldrig blivit florist. Att tillåta sig se genom ett barns ögon är härligt. Blomsterhärligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar