måndag 1 september 2014

Recyber Monday

lördag 25 maj 2013

Gran-ma-style


Oppa is gran-ma-style

Vaserna med de röda elegansnejlikorna
 är alldeles nya från 
Garden Flow Shop.
Charlotte har en massa fint i sin webbutik. 


beautiful, loveable.



Gammalt och nytt. En salig blandning. 



Mina senaste skatt från Myrorna förra fredagen. Min nya förälskelse. 60-tals keramik. Gärna svensk. Sådana som påminner om farmor, mormor, mamma. Som jag tyckte var vansinnigt fult när jag var liten. Nu letar jag på loppis och secondhand. Lyfter och kollar.



 Ahh...Öland, Skokloster, Bromma keramik och tillsammans 100 kr. Vilket fynd!! Visst lite kantstött här och var. Gör inte mig något alls. 


Pelargoner och kaktusar på fönsterbrädan. Farmor-style. Farmor hade förstås alltid röda. Jag kör Mårbacka från Ulriksdal. Min gran-ma-stajl.



Waldermarsuddekrukor samsas med ett modernare fromspråk signerat Ingegerd Råman. De vita krukorna har I. Råman formgett för Gustavsberg. 




De i frostat glas har I. Råman designat för Reijmyre Glasbruk. 




Jag gillar mina samlingar. Jag spar på godbitar. Växlar och byter. Efter lust, säsong och tid.



Jag har väldigt lätt för att bli berörd. Av olika saker och helt plötsligt. Förra helgen rördes jag till tyst gråt av ett hemma-hos-reportage i SvD Magasinet. Jag brukar inte falla i tårar av köksrenoveringar, trädgårdstips eller planlösningar. Men det här var en riktigt fin historia. En berättelse om sorg, nyförälskelse, framgång, omstart och ett hus. Bilderna i reportaget var fulla med en himla massa saker, prylar, konst, gamla fotografier, möbler, design (signerad och osignerad) m.m m.m. Helt underbart, jag hittade nya härliga detaljer vid varje titt.  " Hjärtlig mixad maximalism" läste den två gånger. 



" Det gamla stationshuset är fullproppat med konst, konsthantverk och design i alla former. Paret är ivriga konstsamlare av nutida skandinavisk konst och  Bengt har också en svaghet för romantiskt sekelskiftesmåleri. Mette älskar alla former av antikviteter, design och keramik. 
Båda brinner för människors kreativitet och delar med sig av sin tid och sina resurser för att stötta unga designers, kulturverksamhet och välgörenhetsprojekt som de tror på. 
I det gamla stationshuset struntar de fullkomligt i att hålla sig till vissa stilar. Blandningen är totalt respektlös. 
-Vi inspireras av mångfald och sensualismen, sann maximalism. Jag tycker att en vacker sak framträder ännu mer i kontrast med något annat. Köper man något med hjärtat passar allting in. Förr eller senare säger Mette."


Jag fullständigt avgudar personliga hem. Jag har alltid haft ett brokiga hem. Sedan jag flyttade hemifrån. Mycket saker, böcker, fotografier, reseminnen och annat plock. Visst påverkas jag av trender och modevindar. 

Ett fat med en samling minnen. Gamla och blivande berättelser
på ett vackert kermaikfat som i sig har en liten nygammal historia.


Men grunden har alltid varit densamma. Jag tycker om ting med affektionsvärde. Personliga saker. En historia. Ett minne. 




Tårarna som föll över artikeln om stationshuset var just av den anledningen. Den berörde ett minne. 


I skrivande stund håller vi på med fasad och fönsterbyte.


Mushuset hade haft samma ägare sedan det byggdes 1936. Nu skulle barnen sälja huset efter föräldrarnas bortgång. Vi åkte och kikade och jag blev förälskad på en gång, även om det var både nergånget och opraktiskt. Jag kände husets själ, här skulle jag bara bo. Men så blev det inte. De ville ha alldeles för mycket pengar för vår plånbok. Jag var urledsen. Vi fortsatte vår husjakt. Men hittade aldrig något som vi kände för. Vi blev gravida och allt husletande pausade. Och så plötsligt var det ute igen. De hade inte fått det sålt. Vårt hus. Det var meningen att det skulle bli vårt. Jag var så övertygad. Nu fick det inte gå till någon annan. 


Förra helgen stod det plötsligt ett gammalt par på vår infart.
 Det var en av döttrarna som växte upp här.
Hon och hennes man brukar åka förbi huset när
 de åker till föräldrarnas gravplats.
Det har hänt ett och annat - även om vi har bevarat så mycket
vi kunnat och känt för.
Som körsbärsträdet. Vi bygdde vår uteplats runt det.
Det gillade dottern. Jag hoppas på ett längre samtal nästa gång.
Vill veta lite mer om vårt hus historia. Den sagan som var innan vår.

Nu bor vi här:) 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar