måndag 27 oktober 2014

Recyber Monday

onsdag 19 mars 2014

I närbild



Om det var längesen du hade kaktusar i fönstren är det helt klart dags nu.


Nu syns de i varenda magasin och sägs vara helt moderiktiga och ligga rätt i den kommande blomstertiden.


Svärmorskudde, gubbhuvud, djävulstunga, rävsvanskaktus, prickkaktus, ullkaktus, sjöborrekaktus, High chaparall, fikonkaktus är bara några jag kommer på så här på rak arm.


 Det finns säkerligen en sort som passar alla. Givetvis är smaken olika och blomstertrender behöver vi absolut inte följa.


Jag gillar kaktusen. Den är urcool och galen. Extra förtjust är att den i stort sett är helt underhållsfri. Det passar mig.



Har ni nyfikna småfolk och djur bör ni se upp med de alltför taggiga sorterna. Framförallt med de som har de där små små som mer ser ut som hår. Aj, aj det får man plocka bort länge. Pilligt.


När jag blomsterspanar och är ute i olika butiker och jobbar har jag märkt ett litet uppsving i sortimentet den senare tiden. En större efterfrågan.



Givetvis beror det på att kaktusarna är extra heta just nu.


Nu hoppas jag på att sorterna blir ännu fler. Att vi får fler att välja på.


 Stora som små.


Jag älskar när kaktusen blommar. När mina någon gång då och då får en blomma är det helt magiskt.


Ett halleluja-moment!


En kaktus är farligt lockande att gå nära. Jag tycker om en kaktus i närbild.




Måhända en lite annorlunda blomsterkärlek men den är äkta från mitt håll. Oavsett om den är väldigt inne eller inte.


Skön, taggiga, tålig blomsterheta från mig i detta snöslask. 

P.S Stickiga gröna bilder är från mina blomsterresor med kameran.

lördag 25 oktober 2014

Grekiskt vitt


Mjuka rustika knöliga grekiska vita ytor. Mina händer kan aldrig hålla sig vid mina sidor. Jag måste känna. Jag låter mina händer sakta vandra över väggar och murar. Jag blundar. Mina känsliga händer memorerar och registrerar varenda detalj. Kallt, varmt, hårt, buckligt, strävt, slätt, skrovligt, mjukt.


Liksom mitt visuella intryck kan sättet vad mina ömsinta blomsterfingrar upplever ge mig samma upplevelse. 


Jag känner en eufori av något som jag har lite svårt att sätta ord på. Jag påminns om ord som Lilla M -som nu är 21- alltid frågade när hon stod inför något nytt och spännande som tre-åring: "Vad luktar det, vad smakar det, får jag känna?" Hennes nyfikenhet på världen rymdes i dessa små frågor för allt som hon stötte på.


Krukor i fetaostvitt lockar absolut också smaksinnet. Men jag undrar hur det skulle uppfattas om jag började slicka på en vacker kruka i hopp att den skall smaka grekisk yoghurt.



Men tänk att ha ett hus som ser ut som en fetaostkub! Btw utsnyggt till grekisk terrakotta och patinerat trä. En naturstensmur är en önskan jag har och så förstås av grekisk sten och då gärna med spår från något gudomligt.


Känns inte dessa enorma vita urnor helt gudlikt majestätiska!? 


Vackert till värme och soltörstande växter. En rejäl musse-pigg-kaktus i vitt är lite av en dröm. Barndoms-feelings för min del - från svunna tider i heta länder. Därav min soltörst, kaktuskärlek...



....och en fullständigt galen förälskelse till enorma urnor i terrakotta. 



Over-sized är och förblir coolt. Både till det lilla huset och det stora. 


Smått och vitt funkar. 


Dock gillar jag magnum-krukor i vitt. Knotiga och helt fantastiska olivträd gör sig verkligen i bastant & vitt.


Jag är en väldigt brokig blomsterperson. Jag tycker om olika. Vårt hem är fyllt av allt möjligt. Framförallt från vårt resande. Dock består grunden av flera nyanser av vitt. Det ger oss spelutrymme att variera oss.


Men något som jag faktiskt tycker mindre om och finner ganska tråkigt är att varenda hus på vår tidigare mångskiftande gata - som började ta sin form på mitten av 1930-talet - har byggts om och målats vitt. Så sorgligt kan jag tycka att på 20 år står det nästintill bara vita nyfunktionalistiska sockerbitshus med inslag av trä. Det finns förstås "äkta" funkishus också - de tokgillar jag. Men när gamla rara fina trähus har blivit vitputsade och frykantiga!? 


Känns det bara väldigt mycket i hjärtat att man har tagit bort husets själ. Har man inte byggt om och ut i fyrkanter har man ändå målat vitt. Kan säga att det engelsktröda mushuset med sina olivgröna fönsterramar sticker ut. 


Jag tycker om historia och något som förmedlar en saga ju. Om det gamla huset är fullt, trasigt och jättetråkigt kan vi absolut göra om - göra nytt -bygga nytt - måla nytt. Men slingrar sig en trend av något och alla gör likadant är det bara dystert.




 Jag tycker om att bevara det som är fint. 


En burk vit färg kan förstås ändra på uttryck och förvandla en stor kruka till något väldigt iögonfallande. Även i vitaste vitt. Framförallt på en grekisk ö i solvarma september.


Kan inte låta bli att leka med tanken att grekiskt vitt har en mytologisk symbolik och tanke.


Zeus förvandlade sig till en stor, vacker, muskulös & frestande vit tjur när han blev helt betagen av en prinsessa som plockade blommor på en äng. Prinsessan blev givetvis lockad att hoppa upp på den ståtliga vita tjurens rygg som genast rövade bort henne i en hast över en hel kontinent. Prinsessan Europa hamnade på Kreta och födde Zeus barn.



En otrolig vacker ö i skiftningar av vitt vecka 37 2014. Mykonos. Tror faktiskt att det är topp 1 hittills. Denna ö var som att kliva in i ett grekiskt vykort. 



Det kommer mer senare och i färg.

Ha en härlig lördag. 



Kram Kram/ Sanna. P.S Jag försöker ta seden dit jag kommer klart att jag packar grekiskt vitt i väskan;) 


onsdag 22 oktober 2014

Drömmen om en trädgård på burk


Jag tror knappt ni kan ha undgått min kärlek och passion för Grekland. Jag vet faktiskt inte när den föddes - min fascination för Grekland. Jag var i Grekland för första gången som liten flicka och minns de öde stränderna och pinjeträden som gick så gott som ner till strandkanten där de mjuka vågorna rullade in. Det var Skiathos någon gång på 70-talet. Min pappa paddlade mig och min bror i en ostadig farkost runt en udde och så nästa - och så nästa....det var småläskigt - så ofantligt spännande. Mina föräldrar berättade mytologiska sagor och jag var som betagen. Tror det kan vara då jag liksom blev hooked på Grekland. Liksom Bali kommer jag aldrig kunna släppa dessa resmål helt. De är en del av mig. Mitt rese-jag.



En annan passion jag har är ju återburk - bruk menar jag. Gamla burkar och dunkar har nog varit min grej sedan Pippi var sakletare och hittade en gammal konservbruk i ett dike. "Titta va fin!" - Vad kan man ha den till? Man kan plantera i den å då blir det en sådan där trevlig burk med blommor vetja.


Jag fullständigt älskar det enkla i att odla på burk. 


Allt klär i en plåtburk!






Med lite färg ordnar det till sig om det är viktigt med samstämmighet.



En och annan olivdunk och fetaostburk får nya blomstrande färgstarka välkomnade uteliv. 



Eller varför inte måla i alla färger. Galet glädjande urvackert i mina törstande ögon.



Det är det här jag fullkomligt älskar med Grekland. Det enkla odlandet i det som finns tillgängligt. Det behövs inget fancy utan man fixar en bytta och så blir det så bra så. Gamla färgpytsar och spakelhinkar i plast kan också vara iögonfallande för en resande blomsterperson. Det får blir ett inlägg framöver med återanvänd plast. 


Jag tycker om att odla i kruka. Det blir så härligt prunkande och ett skönt tävlande om vilken blomma eller grönt som skall få den bästa och mesta platsen. Vem som skall få synas mest. Visst jag planterar alldeles för trångt men  jag gör som jag vill i mina krukor. Jag blir tokkär i mina krukor varje år. Men drömmen är ändå en trädgård på burk på en grekisk ö. Där skall jag bli gammal och sitta utanför min grekblå dörr i svart klänning och virka spetsdukar i vitaste vitt. Så det så. 



Tills nästa gång vi hörs njut av en dröm i mina ögon. Much is more! Recycle! 

Blomsterdrömmar/Sanna





måndag 20 oktober 2014

Recyber men ändå något uppdaterad. Enjoy

onsdag 27 november 2013

Blomstrande galenskap

Bildkälla här
Jag fascineras av Frida Kahlos surrealistiska konst och hennes person. Hennes konstnärliga livsöde kan inte annat än att beröra. Härom kvällen fastnade jag framför filmen "Frida" från 2002 med Salma Hayek som Frida Kahlo. Jag hade faktiskt inte sett den. Gillade den. 


Bildkälla här

“I used to think I was the strangest person in the world but then I thought there are so many people in the world, there must be someone just like me who feels bizarre and flawed in the same ways I do. I would imagine her, and imagine that she must be out there thinking of me too. Well, I hope that if you are out there and read this and know that, yes, it's true I'm here, and I'm just as strange as you.”  Frida Kahlo

Bildkälla här

Debra Potas magnifika bilder av en manlig avbild av Frida Kahlo tog mig med storm när jag snubblade över dem när jag letade efter böcker om Frida i cyberrymden.
Bildkälla här

Lika sublimt smärtande som Fridas tavlor är denna bild.


Bildkälla här
För mig är det här vansinnigt vackert. 


Män och blommor är en perfekt kombo. Sexigt och lockande. Jag älskar det.


Turkost, rött, svart. Starkt iögonfallande och utmanande. Det går inte att flacka med blicken. Det räcker inte bara med ett tillfälligt ögonkast. Som betraktare kan du inte annat än fångas av de intensiva ögonen. Och blomsterkransen! En känsla av törnekrona i mjuka rosor i dramatisk färg. Färgade rosor och eventuellt oäkta är inte något jag är förtjust i men för konsten är det tillåtet. 


Jag har inte kunnat slita mig från de här bilderna. Hur känner du? Fler bilder finns: "Mexican Madness" här. Inspiration på härligaste nivå.




“I wish I could do whatever I liked behind the curtain of “madness”. Then: I’d arrange flowers, all day long, I’d paint; pain, love and tenderness, I would laugh as much as I feel like at the stupidity of others, and they would all say: “Poor thing, she’s crazy!” (Above all I would laugh at my own stupidity.) I would build my world which while I lived, would be in agreement with all the worlds. The day, or the hour, or the minute that I lived would be mine and everyone else’s - my madness would not be an escape from “reality”.” Frida Kahlo


Nu kommer jag in i en totalt crazy blomperiod. En blomstrande galenskap är inget farligt, jag bara skall skapa i blommor. Min verklighet kommer bestå av att uppfylla en massa blomstrande julönskningar och adventsdrömmar framöver. Sannas Värld kommer få lida lite.


Hon - Frida K- var föregångaren av "Selfies". 


Hej sålänge/Sanna