måndag 10 juli 2017

Re-cyber beauty

söndag 7 juni 2015


Glöm mig inte



Mina drömmar om att få sätta mig ner och låta flödet komma utan att jag behöver anstränga mig har strålat med sin frånvaro. Våren har varit blomstrande men tidsfattig för annat som lockar mig.


I lördags fick jag plötsligt lite tid tillövers efter en urtrevlig studentmottagning för nära och kära.  Tänk att något så självklart som tid kan kännas så enormt lyxigt. Jag älskar den där tiden som känns som en present. 


Den finaste tiden jag kan få när det varit extremt galet omkring mig. 


Tog min kamera och smög ut till den överblivna trädgårdsfesten. Bord, omkullvälta stolar, vaser, små röda slattar kvar i läppstiftskyssta vinglas, tomma gröna ölflaskor, renskrapade tårtfat, hopknycklade servetter med svenska flaggan på,  en sked i gräset, flaggspelen i träden och flaggan! 



"Shit" vi glömde flaggan! Farfar hade inte varit nådig - inte pappa heller- om de vetat att flaggan inte hade halats klockan 9. 21 hours, sharp! Oj! den vajade långt efter solnedgång kan man ju säga. 



Det är något alldeles extra vackert med det där som känns lite övergivet. Det kvarlämnade. Känslan av skratt och intima samtal mellan småfolk & unga vuxna & äldre vuxna levde kvar där bland ensamma och lämnade förgätmigejblå fleecefiltar. En förnimmelse av det som varit förbaskat trevligt. 


 Fredagen var kvarglömd i vår trädgård där sommarvärmen hade bevarats långt in på småtimmarna av de där värmande filtarna. 


Jag tog tiden att sakta plocka upp. Njuta av lugnet att fota utan att någon förväntade sig att det skall gå undan. "Men mamma... nu!?...ta det fort då..."


Jag tycker det är himla underbart när jag får befinna mig helt ostörd i min bubbla. I mitt tillfälliga vakuum av egentid. 



För visst är en klassiskt vit såssnipa från Gustavsberg med citronmeliss, kvistar av krusbär, oregano, funkia och förgätmigej helt vansinnigt vackert!? 


Hur kunde jag missa detta när jag höll på -i dagarna 4-i denna blomstrande studenttid!? Hur väldigt fint det blir med det som finns i naturen och trädgården.



 Min trädgård har ropat på mig hela våren: Glöm mig inte!! Så har jag gjort det. Men tiden har lagts på annat. Zetas trädgård har tagit mycket av min 
vår-tid. Det har varit en mycket fin tid. Är fortfarande. Jag fullständigt älskar mina kunder. Ni som handlat av mig... TACK för handslagen, kramarna, den där handen på axeln - för er har varenda sekund varit en total blomstervärme. Tack för att jag har fått coacha er till balkong, altan och trädgård. Fått vara med att skapa just era kommande sommarkänslor. Ingen är den andra lik och jag växer och utmanas, lär mig av varje möte. 



Mina kollegor är fantastiska. Att beskriva det jag känner för många av dem är rent omöjligt. Jag har förmodligen fått vänner för livet - såhär mitt i livet. Vilken gåva. De kommer nog aldrig glömma mig. 

Jag glömmer aldrig Er som är här och läser mina nu väldigt sporadiska inlägg. Ger mig Er tid. Evinnerligt tacksam¨- för jag vill skriva. Inspirera. Peppa  mig själv och Er att allt  är möjligt i min värld. Ge Er mina ögonblick. 

Nu ska jag baka maränger med mina flickor. Jag har saknat att ge dem min tid också. 

Blomsterkärlek/ Sannna 

söndag 9 juli 2017

Re-cyber roses

torsdag 14 augusti 2014

Mina rosor



Jag känner mig oerhört stolt över mina rosor mellan skog och hav i år.



Denna underbart varma sommar har jag faktiskt lyckats med min lilla rosenrabatt. Mellan födelsedagsfirande, resande och gäster fick min far sköta vattning.



Framförallt med mina tre Törn-rosor. Som förstås symboliserar mina flickor. Har vuxit något alldeles fantastiskt. 


De-liksom mina döttrar- har varit starka, kraftfulla, egensinniga och klarat av någon som mig.



 Som kan vara en aning okonsekvent, påhittig, lite förvirrad. Dock ändå väldigt närvarande på mitt egna lilla sätt.


                   

Hela förra sommaren fick alla tre bo i stan. 


I gamla historiska kopparkärl av varierande utseende från när och fjärran. 



Ni har förstås sett dem förr, men de är så vackra att de tåls att se flera gånger.


Jag hade svårt för att bestämma mig för var de skulle få slå rot.


Efter mycket blommig tankekraft bestämde jag mig för att deras rosrötter skulle få bli mellan skogen och Ålandshav. 

                                         

Det tog alltså hela sommaren innan de fick komma i jord. De fick bo i sin plastkruka som de köptes i hela sommaren. Jag tog hand om dem det gjorde jag men jag undrade lite hur det skulle gå att få dem att trivas.


Duktig och kunskapstörstig som jag är pratade jag med mina härliga kunniga kollegor och blomstervänner på Zetas Trädgård (köpte rosorna där-såklart) och fick de bästa råden för att lyckas med mina nya rosor. Det gjorde jag! Förutom att jag är överlycklig är humlor och bin barnsligt förtjusta. Underbart är det att sitta med morgonkaffe och humlesurr i en gammal rottingfåtölj.




Törnrosorna blommar så otroligt rikligt med sina ceriserosa blommor. 



Jag plockar och fyller allt möjligt som finns här i skåpen.


Blandar med det som finns. Jag älskar att krydda buketten med färskt doftande. 




Här med oregano i blom. 



Till mitt rosenland på Väddö fick förortens alla rosor flytta. Vi är ju mest här i rosentid. Jag grävde helt sonika upp de rosor som bodde runt mushuset och som inte riktigt varit nöjda genom åren på sina platser. De låg ett tag i svarta plastsäckar innan de kom i jorden...hmm...jag vet inte helt ok.  Dock klarade de sig riktigt bra faktiskt. Ingen har dött och alla blommar fint i år. 



Vårt blomsterland på landet har blivit till ett rosenkollo.


En aning brokigt men de trivs och får all uppmärksamhet och omvårdnad som de behöver.


Jag älskar mina rosor.



I stan bor fortfarande två rosor i kruka "Warm Wishes" i ljuvaste aprikos som fortfarande inte fått flytta till en bestämd plats. Jag räddade dem för sådär än 4 år sedan från att hamna i sopporna hos en av mina kunder. 





 I år hade de över 30 blommor. Doften är sagolik. Jag tror det blir ännu en vinter i garaget för dem dessvärre. De är väldigt tåliga med min ganska omilda hantering - vilket är en väldig tur. 

torsdag 6 juli 2017

My Love Affair



Det är något som händer när strålarna träffar mitt skinn och ögonen bländas av det där klotet på himlen. Jag väcks från ett slummer. Väcks från det där tillståndet av att känna det grå som en stor fuktig yllefilt som tynger ner hela min existens. Stegen blir långsammare ju längre in i vintern jag kommer. 




Då när det känns som botten är nåd och jag skriker ut min ångest. Då händer det. Jag träffas av den första trevande svenska värmen. Jag blir lika kär varje gång. Hur kan jag glömma!? 




Sommaren gör mig hel. Det är på sommaren jag skriver. Jag fyller anteckningsblock, papperslappar,dagböcker med känslor, idéer och massor av ord. Jag rabblar och funderar. Skriver och vältrar mig i drömmar.




Jag fotar. Jag planterar. Jag plockar blommor. Jag dricker vin. Gud vad en förälskelse kan tända en gnista i en trött blomsterperson. Energin och endrofinkicken av en ren jävla romans är intensiv. Så vansinnigt underbart! Det bubblar i varenda ven.



Den här sommaren är annorlunda. Vintern har varit tuffare. Den har varit råare mot mig än någonsin tidigare. Vår fantastiska trädgård med körsbärsträd, pioner, uråldriga äppelträd, aklejaäng, hemliga ställen, doftande rosor, mattor av funkia, allium planeter, dansande fritillaria, kärleksfulla löjtnantshjärtan, svajande lavendelhäckar är någon annans. Jag blundar och varje gång bränner tårarna....jag älskade mushuset.



 Min själ är kvar där. Mina fötter minns känslan av gräsmattan, berget med flagstången, pooldäcket och de supervarma stenplattorna. Ljuden av röster. Saknar den platsen så att det värker. 


Den här sommaren har jag en pytteliten balkong. Kontrasten är enorm. Myskänslan finns absolut bland doftande tagetes, vajande fjäderborstgräs, välsmakande basilika "yemenite", vitlysande gaura (sommarljus), trifolium , silvernjurvinda, söta luktärtor, yviga snötörel och pelargon "australe". Allt i en salig blandning. Allt är "leftovers" från vårens projekt. De som blev över fick flytta in på min lilla balkong i orten. Utmaningen är såklart att röran ändå skall kännas någorlunda rogivande. Dock kan en ny relation vara lite svår i början innan vi vet hur vi skall relatera till varandra. Kanske mot slutet av sommaren när det växt till sig i krukor, balkonglådor & andra kärl har vi fallit för varandra.


Tillbaka till My Love Affair. Den som är bortom sorg och förlust. Den som är oavsett slott eller koja. Den som tar mig med storm om och om igen. Jag blir aldrig mätt på ljuset även om värmen uteblir. Varje liten stråle är himlastormande. Passionen jag känner här och nu suddar ut allt ont. 



Det finns bara jag och sommaren. Vi älskar hejdlöst på blomsterängar, i mjuka gröna mossor i skydd av höga tallar och vid havet -där vågorna slår hårt mot Roslagens klippor så att ingen hör mina suckar av välbehag. 




Jag tänker svärma hela sommaren. Jag kommer uppvakta, förklara min kärlek, vara jobbigt klängig och njuta fullt ut. Jag fyller 53 på lördag. Det är ok att vara betuttad och barnslig även om jag blir äldre för varje sommar. Jag vill alltid ha det i mig. Böjelsen Att jag tänder och blir helt betagen nu! Juni. Juli. Augusti.





Jag är en flicka på sommaren. En kär & löjligt romantisk tonårstjej så fort jag får springa barfota. Hon får blomma nu.Jag bejakar mina inneboende tjejer. De är allihop fantastiska brudar. Coola, ödmjuka, söta, förtjusande och alltid kreativa.





Jag dyrkar min kärleksaffär med sommaren!


X O X O
Sanna

lördag 24 juni 2017

RE-cyber

söndag 17 april 2016

Långsamt uppvaknande



Hej blomsterfolk och andra vänner,Nu var det alldeles för längesen jag skrev. Nästan ett år. Går tiden så fort? Har snart fyra hela säsonger gått och är på väg tillbaka? 
Fick sådan ofantlig lust att skaka liv i min blomstervärld i cyberrymden igen. Kikar nyvaket och läser nyfiket på mina gamla inlägg för att kittla sinnena. Har jag något att förmedla? Är det någon som läser? 
Når jag en enda blomstersjäl är jag jätteglad. Jag tycker om mina bilder och jag tycker om mina ord. De båda är jag rätt upp och ner. Här och nu. Mer vilt än tamt många gånger. Inga direkta omskrivningar utan hur jag känner i skrivandets stund. Jag vill hejda mig från att snubbla på tanken kring grammatik. Jag vill flöda. Visst kan det bli syftningsfel, stavningsmisslyckande, påhittade ord, kommafel och andra fel. Men detta är ju min blogg och inget annat. Här får du ta del av mina blommor, mina arbeten, mina känslor, mitt sätt att se på min blomstrande omvärld och mina resor. Mina äventyr i stort och smått.
 Hur jag förhåller mig till och hur jag närmar mig juvelerna i naturen- blommorna, kvistarna, mossan, barken, skogen. Hur jag oftast förvildar det tama för att jag har svårt att låta bli. Hur jag älskar det som blivit över. Min förundran av det förgängliga.
Min rebelliska lust att bryta mönster. Våga tänka utanför mina gränser. Det fungerar ibland, då och då inte alls. Dock är det det roligt att försöka. Lära mig. Utmana mig och förmodligen andra i min blomstrande närhet. Nyttigt är det att misslyckas. För gud så tråkigt om allt blev operfekt perfekt redan från början ;) Jag behåller min nyfikenhet och mitt naiva skapande. 
Nu väcker jag mig själv sakta och försiktigt samtidigt som jag krattar bort löv från de vilande rabatterna. Tänker på att det är viktigt med ett långsamt uppvaknande. Trädgården får vakna i sin egen takt. Precis om jag. Måste ge mig tid och utrymme för att skriva när det känns i hela kroppen och pirrar i fingrar och knopp. 
Jag kommer dela med mig av lite gammalt- som fortfarande känns inspirerande och aktuellt- till att börja med. Ha en underbar söndag. Vi hörs snart igen/ Vårpirr och blomstervärme. Sanna